Digitalis, läkemedel erhållet från de torkade bladen av den vanliga rävklöver (Digitalis purpurea) och används i medicin för att stärka sammandragningar i hjärtmuskeln. Tillhör en grupp läkemedel som kallas hjärtglykosider, digitalis används oftast för att återställa tillräcklig cirkulation hos patienter med hjärtsvikt, särskilt som orsakas av åderförkalkning eller högt blodtryck. Läkemedlet används också för att sänka graden av ventrikulär kontraktion hos patienter med förmaksflimmer eller fladder. Digitalis ökar direkt hjärtmuskelns kontraktila kraft, vilket gör det möjligt för ett sjukdomsförsvagat hjärta att hålla jämna steg med kroppens efterfrågan på hjärtverkan. Andra effekter av digitalis inkluderar en saktning av hjärtslaget, en ökning av hjärtets produktion och en minskning av hjärtans storlek. Digitoxin och digoxin är bland de vanligast föreskrivna formerna av digitalis. Behandling med något av dessa läkemedel måste innebära noggrann övervakning för att undvika biverkningar (t.ex. hjärtklappning, anorexi, kräkningar och diarre) som kan bero på deras ackumulering i kroppen.
Digitalis ordinerades först av engelsk läkare och botaniker William Withering (1741-99), som använde den vid behandling av ödem (dropsy). I en redogörelse för Foxglove och några av dess medicinska användningsområden (1785) sammanfattade han resultaten av sina omfattande studier av läkemedlet och beskrev symtomen på digitalis toxicitet.