i kalla kriget sammanhang, termen var och används oftast av antikommunister som en anklagelse om formell felaktighet för vänsterkritik av USA: s utrikespolitik och militärt beteende.många sådana människor trodde på tanken att USA var i sig välvilligt och att utvidgningen av dess makt, inflytande och hegemoni var en förlängning av välvilja och skulle ge frihet till de människor som omfattas av den hegemonin. Därför var de som motsatte sig Förenta Staterna per definition onda och försökte förneka sin välvilja mot människor. Sovjetunionen och dess allierade utövade däremot en totalitär ideologi. Ett territorium under USA: s hegemoni skulle således befrias från att eventuellt vara i den totalitära maktens läger och skulle bidra till att försvaga det. Således var alla medel motiverade för att hålla territorier borta från sovjetiskt inflytande på detta sätt. Det utvidgades till länder som inte var under sovjetiskt inflytande utan istället sägs vara sympatiska alls på något sätt med det. Därför var Chile under Salvador Allende inte under sovjetisk dominans, men att ta bort honom skulle hjälpa till att försvaga Sovjetunionen genom att ta bort en regering som styrdes med hjälp av kommunistpartiet. Den stora bilden, skulle de säga, rättfärdigade tortyren som utfördes av Augusto Pinochet-diktaturen, eftersom den tjänade till att försvaga det totalitära kommunistiska lägret och med tiden skapa frihet för dem under dess dominans.några av dem som kritiserade USA: s utrikespolitik vid den tiden hävdade att USA: s makt i det kalla kriget endast användes för att driva en ekonomiskt driven agenda för kapitalismen. De hävdar att den underliggande ekonomiska motivationen urholkade alla påståenden om moralisk överlägsenhet och lämnade de fientliga handlingarna (i Korea, Ungern, Kuba, Vietnam, Afghanistan, Nicaragua) att stå på egen hand. Däremot kastade de som motiverade amerikanska ingripanden under det kalla kriget alltid dessa som motiverade av behovet av att innehålla totalitarism och därmed uppfyllde ett högre moraliskt imperativ.en tidig populariserare av uttrycket var Jeane Kirkpatrick, USA: s ambassadör i FN under Reagan-administrationen. Kirkpatrick publicerade artikeln ” myten om moralisk ekvivalens ”1986, som skarpt kritiserade dem som hon påstod hävdade att det inte fanns” någon moralisk skillnad ” mellan Sovjetunionen och demokratiska stater. Faktum är att väldigt få kritiker av USA: s politik under det kalla kriget hävdade att det fanns en moralisk likvärdighet mellan de två sidorna. Kommunister hävdade till exempel att Sovjetunionen var moraliskt överlägsen sina motståndare. Kirkpatrick själv var en av de mest uttalade rösterna som krävde att USA skulle stödja auktoritära militära regimer i Centralamerika som var ansvariga för stora kränkningar av de mänskliga rättigheterna. När fyra amerikanska kyrkkvinnor våldtogs och mördades av regeringssoldater i El Salvador, bagatelliserade Kirkpatrick brottets allvar och hävdade att ”nunnorna inte bara var nunnor, de var politiska aktivister.”Enligt kongressledamoten Robert Torricelli undertryckte Reagan-administrationens tjänstemän, inklusive Kirkpatrick, medvetet information om regeringsmissbruk i El Salvador: ”Medan Reagan-administrationen bekräftade mänskliga rättigheter framsteg i El Salvador visste de den fruktansvärda sanningen att den salvadoranska militären var engagerad i en utbredd kampanj av terror och tortyr.”Vänsterkritiker hävdade vanligtvis att USA själv skapade en ”moralisk likvärdighet” när några av dess handlingar, såsom President Ronald Reagans stöd för Kontraupproret mot Sandinista-regeringen i Nicaragua, satte den på samma nivå av omoral som Sovjetunionen.
moralisk ekvivalens har presenterats i debatter om Natos expansion, störtandet av oseriösa stater, invasionen av Irak och kriget mot Terror. Begreppen moralisk hierarki har tillämpats på utrikespolitiska utmaningar som islamiska fundamentalister, Anti-israeliska makter, Ryssland, Kina, narkotikahandlare och serbiska nationalister.