en studie från 1913 av John E. Coover bad tio ämnen att ange huruvida de kunde känna en experimenterare som tittade på dem under en period av 100 möjliga stirringsperioder. Ämnenas svar var korrekta 50.2% av tiden, ett resultat som Coover kallade en ”förvånande approximation” av ren chans. Coover drog slutsatsen att även om känslan av att stirras på var vanlig, experiment visade att den var ”grundlös”. Han föreslog att den” stickande ” känslan som beskrivs av Titchener var ett exempel på motorautomatism.
ett experiment från 1983 med slutna TV-kameror för att titta på försökspersonerna rapporterade en framgångsgrad på 74%, även om senare forskning föreslog att sekvensernas slumpmässighet inte hade kontrollerats för. Ett försök att återskapa denna studie 2009 använde slutna kameror och hudkonduktansövervakning för att upptäcka en reaktion från ämnena och krävde att starers skulle spela uppmärksamhetskrävande dataspel när de inte stirrade på ämnena för att undertrycka eventuella effekter av att tänka på starer medan de inte tittade på dem. Ämnen var skyldiga att ange när de kände att de övervakades. Experimentet ”misslyckades med att visa en tydlig skärningseffekt”.
parapsykolog Rupert Sheldrake genomförde ett antal experiment på effekten på 2000-talet och rapporterade ämnen som visade en svag känsla av att stirra på, men ingen känsla av att inte stirra på. Sheldrake sammanfattade sitt fall i Journal of Consciousness Studies och sa att han hittade en träfffrekvens på 53,1%, med två ämnen ”nästan alltid rätt, poäng långt över chansnivåer”. Sheldrakes experiment kritiserades för att använda sekvenser med ”relativt få långa körningar och många växlingar” istället för riktigt randomiserade mönster, vilket skulle ha speglat de naturliga mönster som människor som gissar och spelar tenderar att följa och kan ha tillåtit ämnen att lära sig mönstren implicit. 2005 uttryckte Michael Shermer oro över bekräftelsebias och experimenterbias i testerna och drog slutsatsen att Sheldrakes påstående var oföränderligt.
skriva efter ett annat hudledningstest 2004 visade ett negativt resultat, Lobach & Bierman drog slutsatsen att ”det stirrande paradigmet inte är det lätt replikerbara paradigmet som det påstås vara”.