Qianlong-kejsaren, som sina föregångare, tog sin kulturella roll på allvar. Först och främst arbetade han för att bevara Manchu-arvet, som han såg som grunden för Manchus moraliska karaktär och därmed för dynastins makt. Han beordrade sammanställningen av Manchu-språk genealogier, historier och rituella handböcker och beställde 1747 i hemlighet sammanställningen av shamanisk kod, publicerad senare i Siku Quanshu. Han förstärkte ytterligare dynastins kulturella och religiösa påståenden i Centralasien genom att beställa en kopia av det tibetanska Potala-palatset, Putuo Zongcheng-templet, som ska byggas på grund av det kejserliga Sommarpalatset i Chengde. För att presentera sig för tibetaner och mongoler i Buddhist snarare än i konfucianska termer beställde han en thangka, eller helig målning, som visar honom som Manjushri, visdomens Bodhisattva.Qianlong-kejsaren var en stor beskyddare och viktig ”bevarare och återställare” av konfuciansk kultur. Han hade en omättlig aptit för att samla in, och förvärvade mycket av Kinas ”stora privata samlingar” på alla nödvändiga sätt, och ”återintegrerade sina skatter i den kejserliga samlingen.”Qianlong-kejsaren, mer än någon annan Manchu-kejsare, överöste den kejserliga samlingen med sin uppmärksamhet och ansträngning:
den kejserliga samlingen hade sitt ursprung i det första århundradet f.kr. och hade genomgått många omväxlingar av eld, inbördeskrig och utländska invasioner under århundradena som följde. Men det var Qianlong som slösade den största uppmärksamheten på det, säkert av någon av Manchu-härskarna… En av de många roller som Qianlong spelade, med sin vanliga flit, var kejsarens som samlare och kurator. …hur noggrant Qianlong följde konstmarknaden i sällsynta målningar och antikviteter, med hjälp av ett team av kulturella rådgivare, från äldre kinesiska litteratur till nyvärdiga Manchu-finsmakare. Dessa män skulle hjälpa kejsaren att upptäcka vilka stora privata samlingar som kan komma till försäljning, antingen för att förmögenheterna hos någon tidigare rik handelsfamilj var unraveling eller för att de värdefulla föremål som förvärvades av Manchu eller Kinesiska grandees under erövringsperiodens kaos inte längre värderades av dessa familjers överlevande arvingar. Ibland skulle Qianlong också pressa eller till och med tvinga rika hovmän att ge upp valkonstföremål: han gjorde detta genom att påpeka brister i deras arbete, vilket kan ursäktas om de gjorde en viss ”gåva” eller, i ett par berömda fall, genom att övertyga de nuvarande ägarna att endast de säkra murarna i den Förbjudna staden och dess vårdnadshavare kunde rädda någon dyrbar målning från stöld eller från eld.
Qianlong-Kejsarens massiva konstsamling blev en intim del av hans liv; han tog landskapsmålningar med sig på sina resor för att jämföra dem med de faktiska landskapen, eller att hänga dem i speciella rum i palats där han bodde, för att skriva in dem vid varje besök där. ”Han lade också regelbundet poetiska inskriptioner till målningarna i den kejserliga samlingen, efter exemplet med kejsarna i Songdynastin och literati-målarna i Ming-dynastin. De var ett kännetecken för arbetet och ett synligt tecken på hans rättmätiga roll som kejsare. Mest speciellt för Qianlong kejsaren är en annan typ av inskription, avslöjar en unik praxis att hantera konstverk som han verkar ha utvecklat för sig själv. Vid vissa fasta tillfällen under en lång period han övervägde ett antal målningar eller verk av kalligrafi som hade särskild betydelse för honom, inskrivna varje regelbundet med mestadels privata anteckningar om omständigheterna att njuta av dem, använder dem nästan som en dagbok.”
” de flesta av de flera tusen jadeartiklarna i den kejserliga samlingen är från hans regeringstid. Kejsaren (Qianlong) var också särskilt intresserad av att samla forntida brons, bronsspeglar och sälar,” förutom keramik, keramik och tillämpad konst som emaljering, metallarbete och lackarbete, som blomstrade under hans regeringstid; en betydande del av hans samling finns i Percival David Foundation i London. Victoria and Albert Museum och British Museum har också konstsamlingar från Qianlong-eran.
”Qianlong-kejsaren var en passionerad poet och essayist. I hans samlade skrifter, som publicerades i en tiofaldig serie mellan 1749 och 1800, listas över 40 000 dikter och 1300 prosatexter, vilket gör honom till en av de mest produktiva författarna genom tiderna. Det finns en lång tradition av dikter av detta slag i beröm av vissa objekt (’yongwu shi), och Qianlong kejsaren använde det för att länka sitt namn både fysiskt och intellektuellt med forntida konstnärlig tradition.”ett av Qianlong-Kejsarens största projekt var att” samla ett team av Kinas finaste forskare i syfte att montera, Redigera och skriva ut den största samlingen som någonsin gjorts av kinesisk filosofi, historia och litteratur.”Känd som Four Treasuries Project (eller Siku Quanshu), publicerades den i 36 000 volymer, innehållande cirka 3 450 kompletta verk och sysselsatte så många som 15 000 copyists. Den bevarade många böcker, men var också avsedd som ett sätt att iller ut och undertrycka politiska motståndare, vilket krävde ”noggrann undersökning av privata bibliotek för att samla en lista med cirka elva tusen verk från det förflutna, varav ungefär en tredjedel valdes för publicering. De verk som inte ingick var antingen sammanfattade eller—i många fall-planerade för förstörelse.”
förbränning av böcker och modifiering av textsEdit
cirka 2300 verk listades för total undertryckning och ytterligare 350 för partiell undertryckning. Syftet var att förstöra de skrifter som var anti-Qing eller upproriska, som förolämpade tidigare ”barbariska” dynastier eller som behandlade gräns-eller försvarsproblem. Den fullständiga redigeringen av Siku Quanshu slutfördes på cirka tio år; under dessa tio år brändes eller förbjöds 3100 titlar (eller verk), cirka 150 000 exemplar av böcker. Av de volymer som hade kategoriserats i Siku Quanshu utsattes många för radering och modifiering. Böcker som publicerades under Ming-dynastin led den största skadan.
myndigheten skulle bedöma varje enskild karaktär eller någon enskild menings neutralitet; om myndigheten hade bestämt att dessa ord eller meningar var nedsättande eller cyniska gentemot härskarna, skulle förföljelsen börja. Under Qianlong-kejsarens tid fanns det 53 fall av litterär Inkvisition, vilket resulterade i att offren avrättades genom halshuggning eller långsam skivning (lingchi) eller att deras lik stympades (om de redan var döda).
litterära verkRedigera
1743, efter sitt första besök i Mukden (nuvarande Shenyang, Liaoning), använde Qianlong-kejsaren kineser för att skriva sin ”Ode to Mukden” (Shengjing fu/Mukden-i fujurun bithe), en Fu i klassisk stil, som en berömdikt till Mukden, vid den tiden en allmän term för vad som senare kallades Manchuria, som beskriver dess skönheter och historiska värden. Han beskriver bergen och djurlivet och använder dem för att rättfärdiga sin tro på att dynastin skulle uthärda. En Manchu-översättning gjordes sedan. År 1748 beställde han en jubileumstryck i både kinesiska och Manchu, med några äkta Pre-Qin-former, men Manchu-stilar som måste uppfinnas och som inte kunde läsas.
LanguagesEdit
i sin barndom undervisades Qianlong-kejsaren i Manchu, kinesiska och mongoliska, ordnad att undervisas på tibetanska och talade Chagatai (Turki eller Modern Uyghur) och Tangut. Men han var ännu mer bekymrad än sina föregångare för att bevara och främja Manchu-språket bland sina anhängare, när han proklamerade att ”nyckelstenen för Manchus är språk.”Han beställde nya Manchu-ordböcker och ledde förberedelsen av Pentaglot-ordboken som gav ekvivalenter för Manchu-termer på mongoliska, tibetanska och Turkiska, och lät den buddhistiska kanonen översättas till Manchu, som ansågs vara ”nationalspråket”. Han ledde eliminering av lånord som tagits från kinesiska och ersatte dem med calque-översättningar som sattes i nya Manchu-ordböcker. Manchu-översättningar av kinesiska verk under hans regeringstid var direkta översättningar kontrasterade med Manchu-böcker översatta under Kangxi-kejsarens regeringstid som var transliterationer i Manchu-manus av de kinesiska karaktärerna.
Qianlong-kejsaren beställde Qin Ding Xiyu Tongwen Zhi (”Imperial western regions Thesaurus”) som var en tesaurus av geografiska namn i Xinjiang i Oirat Mongol, Manchu, kinesiska, tibetanska och Turki (modern Uyghur).
tibetansk BuddhismEdit
den långa föreningen av manchu-härskaren med Bodhisattva Manjusri och hans eget intresse för tibetansk buddhism gav trovärdighet till Qianlong-kejsarens beskydd av tibetansk buddhistisk konst och beskydd av översättningar av den buddhistiska kanonen. Räkenskaperna i domböcker och tibetanska språkkällor bekräftar hans personliga engagemang. Han lärde sig snabbt att läsa det tibetanska språket och studerade buddhistiska texter flitigt. Hans tro återspeglas i den tibetanska buddhistiska bilden av hans grav, kanske det mest personliga och privata uttrycket för en kejsarens liv. Han stödde den gula kyrkan (den tibetanska buddhistiska Gelukpa-sekten) för att ”upprätthålla fred bland mongolerna” eftersom mongolerna var anhängare av Dalai Lama och Panchen Lama från den gula kyrkan, och Qianlong-kejsaren hade denna förklaring placerad i Yonghe-templet i Peking på en stele med titeln ”Lama Shuo” (på Lamas) 1792, och han sa också att det ”bara var i enlighet med vår politik att utvidga vår tillgivenhet till de svaga.”vilket ledde honom att nedlåtande den gula kyrkan. Mark Elliott drar slutsatsen att dessa åtgärder levererade politiska fördelar men ”meshed sömlöst med hans personliga tro.”
denna förklaring till att stödja de” gula hattarna ”tibetanska buddhisterna av praktiska skäl användes för att avleda han-kritik av denna politik av Qianlong-kejsaren, som hade” Lama Shuo ”- stelen graverad på tibetanska, mongoliska, Manchu och kinesiska, som sa: ”genom att nedlåtande den gula kyrkan upprätthåller vi fred bland mongolerna. Detta är en viktig uppgift vi kan inte annat än skydda denna (religion). (Genom att göra det) visar vi ingen partiskhet, inte heller vill vi adultera de tibetanska prästerna som (gjordes under) Yuan-dynastin.”Qianlong-kejsaren förvandlade Harmony Palace (Yonghe Palace) till ett tibetanskt buddhistiskt tempel för mongoler 1744 och hade ett påbud inskrivet på en stele för att fira det på tibetanska, mongoliska, kinesiska och Manchu, med troligen Qianlong-kejsaren som först skrev den kinesiska versionen före Manchu.förföljelsen av kristna av hans far blev ännu värre under hans regeringstid.
anti-Islam lawsEdit
Qing politik för muslimer och Islam ändrades under regeringstiden av Kangxi, Yongzheng och Qianlong kejsare. Medan Kangxi kejsare proklamerade muslimer och Han att vara lika, hans sonson Manchu Qianlong kejsaren godkände han tjänstemän hårda rekommendationer mot behandling av muslimer. Kangxi-kejsaren sa att muslimer och Han-kineser var lika när människor argumenterade för att muslimer skulle behandlas annorlunda. Qing Yongzheng-kejsaren ansåg att Islam var dumt, men han kände att det inte utgjorde ett hot när en domare i Shandong begärde honom att förstöra moskes och förbjuda Islam. Yongzheng avfyrade sedan en tjänsteman för att kräva att muslimer Straffas hårdare än icke-muslimer.
denna politik förändrades under Qianlong-kejsarens regeringstid. Chen Hongmou, en Qing-tjänsteman, sa att muslimer måste föras till lag och ordning genom att straffas hårdare och skylla muslimska ledare för muslimers kriminella beteende i ett brev till Straffstyrelsen som kallas förbund för att instruera och förmana muslimer som han skrev 1751. Även om Straffstyrelsen inte gjorde någonting fortsatte shaanxi-Gansu-generalguvernören 1762 att genomföra sin rekommendation och lät muslimska brottslingar straffas hårt mer än Han-kineser. Han genomförde också politiken att de muslimska församlingarnas kriminella handlingar slutade med att deras imamer straffades och hölls ansvariga för dem. Dessa anti-muslimska politik av generalguvernören fick stöd från Manchu Qianlong kejsare.stora förändringar som händer med kinesiska muslimer, som införandet av en Sufi-ordning, Naqshbandiyya till Hui, vilket får Qianlong-kejsaren att anta denna hårda attityd mot muslimer i motsats till sin farfar och far. Detta ledde till större förbindelser mellan Hui och den bredare islamiska världen från väst, när Naqshbandiyya-ordningen kom österut till Hui när Hui-forskare i Suzhou omvandlades till Naqshbandiyya av Muhammad Yusuf. Khoja Afaq, Muhammad Yusufs son, spred också ytterligare Naqshbandi-order bland kinesiska muslimer som tibetanska muslimer, Salars, Hui och andra muslimska etniciteter i Hezhou, Gansu (nu Linxia) och Xining i Qinghai och Lanzhou. Ma Laichi var ledare för en av dessa order och han studerade personligen i den islamiska världen i Bukhara för att lära sig Sufism, och Jemen och i Mecka där han undervisades av Mawlana Makhdum. Detta gav honom prestige bland kinesiska muslimer. I ett argument om att bryta snabbt under Ramadan ma Laichi sade att innan be i mosken, snabbt bör brytas, inte vice versa och detta ledde till honom att få många Naqshbandi konvertiter från Hui och Turkiska Salars. Det kom till domstol i 1731 när muslimerna argumentera över hur man bryter Ramadan snabbt in stämningar. De muslimska kärandena fick höra av Qing-myndigheterna vid domstolen att lösa sig själva, som de juridiska myndigheterna som inte hade någon aning om Ramadan-fasta. Tvisten löstes inte och fortsatte att fortsätta och förvärrades av ännu fler tvister som hur man utför dhikr I Sufism, i en jahri (vokal) som undervisades av Ma Mingxin, en annan Sufi som lärde sig i de västra islamiska länderna som Bukhara, eller khufi (tyst) som vad Ma Laichi gjorde. Zabid Naqshbandiyyas i Jemen lärde Ma Mingxin i två decennier. De lärde sig vokal dhikr. Ma Mingxin påverkades också av en annan serie händelser i den muslimska världen i Mellanöstern, väckelserörelser bland muslimer som saudierna som allierade sig med Muhammad ibn ’Abd al-Wahhab. Denna förnyelse tajdid påverkat Ma Mingxin i Jemen.medan Ma Mingxin var i Jemen och borta från Kina erövrades hela det muslimska inre Asien av den ”otrogna” Qingdynastin och gav ännu mer relevans för hans situation och åsikter. Ma Laichi och Ma Mingxin stämde igen varandra i domstol men denna andra gång dömde Qing en dom till förmån för den tysta Dhikr-fraktionen, Silentisten Khafiyya från Ma Laichi och gav den status som ortodoxi medan den fördömde som heterodox Aloudisten Jahriyya från Ma Mingxin. Ma Mingxin ignorerade ordern och fortsatte att proselytisera i Shaanxi, Ningxia och Xinjiang åka till Guangchuan från Hezhou 1769 efter att ha sparkats ut och förbjudits från xunhua-distriktet. Turkiska Salars i Xunhua följde hans order även efter att Qing förbjöd honom därifrån och han fortsatte att ha ytterligare rättegångar och juridiska problem med Khafiyya och Ma Laichi när Qing stödde Khafiyya.en våldsam strid där en Qing-tjänsteman och Khafiyya-anhängare bland hundra slaktades av ett jahriyya-angrepp under ledning av Su fyrtiotre, en anhängare av Ma Mingxin 1781 ledde till att Ma Mingxin förklarade en rebell och fördes till fängelse i Lanzhou. Qing avrättade Ma Mingxin efter hans frisläppande krävdes av de beväpnade anhängarna av Su fyrtiotre. Ett jahriyya-uppror över hela nordvästra Kina följde efter att Ma Mingxin avrättades. Som svar skickade Manchus i Peking Manchu Grand Secretary Agui med en bataljon för att slakta jahriyya-chefer och exilera Sufi-ordens anhängare till gränsregionerna.
Tian Wu ledde ett annat jahriyya-uppror 3 år efter det, som krossades av Qing, och Ma Datian, jahriyyas 3: e ledare förvisades till Manchuria 1818 av Qing och dog.
denna ständiga uppbyggnad av konflikten mellan muslimer och Qing domstolen ledde till 19th century fullskaliga krig med muslimska uppror mot Qing i södra och norra Kina. Förändringen i Manchu-attityder gentemot muslimer, från att tolerera muslimer och betrakta dem som lika med Han-kineser, före 1760-talet, till våldet mellan Qing-staten och muslimer efter 1760-talet, berodde på progressivt Qing-engagemang i konflikten mellan Sufi-orderna Jahriyya och Khafiyya vilket gjorde det inte längre möjligt för Qing att hålla jämna steg med den tidiga retoriken om muslimsk jämlikhet. Manchu-domstolen under Qianlong började godkänna och genomföra Chen Hongmous anti-muslimska lagar som riktade muslimer för att utöva sin religion och våldet från Qing-staten, det kommunala våldet mellan Jahriyya och Khafiyya sammanföll med Jahriyyas stora expansion.
Qing inkompetens förstörde ekonomin på de platser där muslimer bodde i vilket ledde till ännu mer spänning.
Chen Hongmous politik implementerades som lagar 1762 av Qing-regeringens styrelse för straff och Qing Manchu Qianlong kejsare som ledde till allvarliga spänningar med muslimer. Statliga myndigheter fick i uppdrag att ta emot alla rapporter om muslimskt kriminellt beteende från lokala tjänstemän och allt kriminellt beteende från muslimer måste rapporteras av muslimska ledare till Qing-myndigheter enligt dessa lagar. Detta ledde till en översvämning av anti-muslimska rapporter arkivering i Qing kontor som Qing domstolen fick information om att muslimer var inneboende våldsamma och muslimska banditer begick brott som rapport efter rapport lämnades in av lokala tjänstemän och muslimska brott översvämmas domböcker. Qing blev ännu mer Antimuslimsk efter att ha fått dessa rapporter om kriminellt beteende och började passera ännu fler antimuslimska lagar, en av dem var att om något vapen hittades i en grupp av 3 eller fler muslimer skulle alla dessa muslimer dömas som brottslingar av Qing.en ny kriminell kategori eller handling, brawling (dou ’ ou) utsågs av Qing Manchu-domstolen i Manchu Qianlong-kejsaren på 1770-talet, särskilt som en anti-muslimsk åtgärd för att arrestera muslimer som leder till att även icke-Jahriyya-muslimer ansluter sig till Jahriyya mot Qing och leder Qing-domstolen till att vara ännu mer anti-Muslim, orolig för anti-Qing-uppror av muslimer. Detta ledde till avrättningen av Ma Mingxin 1781 och upproret och våldet förvärrades av brist på Qing-intelligens. En Qing-tjänsteman som fick i uppdrag att avsluta jahriyya och Khafiyya kommunala våld trodde felaktigt att de människor han pratade med var Khafiyya när de faktiskt var Jahriyya, och han berättade för dem att Qing skulle massakrera alla jahriyya-anhängare. Detta ledde till att han mördades av jahriyya mob, vilket ledde till att Qing skickade Manchu Grand Secretary Agui på en fullskalig pacifieringskampanj mot Jahriyya.
qings militära seger mot jahriyya ledde till ännu mer jahriyya ilska. Tjänstemän gick överbord i att massakrera muslimer som ansågs vara statliga fiender för att imponera på Qing-domstolen, vilket ledde till ytterligare tillväxt i jahriyya-medlemskap, vilket i sin tur ledde till 1784 uppror av Tian Wu.Qianlong-kejsaren frågade sin minister vad som hände när han blev förbryllad över hur muslimerna från många regioner samlades för uppror. Han frågade om utredningen av muslimska beteende b y Li Shiyao fick läckt leder till rebeller att hetsa våld genom att berätta muslimer regeringen skulle utrota dem. Han funderade sedan och sa att ingen av dessa kunde vara varför och fortsatte att fråga varför. För att lösa frågan om 1784 revolt, nordvästra Kina sattes under militär ockupation av Qing i 50 år tills Taiping-upproret i södra Kina tvingade Qing att flytta dem från nordvästra Kina vilket ledde till de massiva 1860-och 1870-talets muslimska uppror i nordväst orsakade av växande våld.
de plötsliga frågor om Halal i Islam som mongoliska buddhister hade i 18th century orsakades av alla dessa saker, nordvästra Kina intill Mongoliet få militariserade, Qing regeringen officiellt förklara muslimer att vara anti-Qing och våldsamma och väckelse Islam kommer till Kina
PalacesEdit
Qianlong kejsaren var en aggressiv byggare. I bergen nordväst om Peking utvidgade han villan känd som” Garden of Perfect Brightness ” (Yuanmingyuan) (nu känd som Old Summer Palace) som byggdes av hans far. Han lade så småningom till två nya villor, ”Eternal Spring Garden” och ”Elegant Spring Garden”. Med tiden skulle det gamla Sommarpalatset omfatta 860 hektar (350 hektar), fem gånger större än den Förbjudna staden. För att fira sin mors 60-årsdag, kejsarinnan Dowager Chongqing, beställde Qianlong-kejsaren en sjö vid ”Garden of Clear Ripples” (Qingyiyuan) (nu känd som Sommarpalatset) muddrade, namngav den Kunming Lake och renoverade en villa på den östra stranden av sjön.Qianlong-kejsaren utvidgade också det kejserliga Sommarpalatset i Rehe-provinsen, bortom muren. Rehe blev så småningom effektivt en tredje huvudstad och det var vid Rehe som Qianlong-kejsaren höll domstol med olika mongoliska adelsmän. Kejsaren tillbringade också tid på Mulan jaktmarker norr om Rehe, där han höll den kejserliga jakten varje år.
Europeisk stilRedigera
För det gamla Sommarpalatset beställde kejsaren Qianlong den italienska jesuiten Giuseppe Castiglione för byggandet av Xiyang Lou, eller västerländsk herrgård, för att tillfredsställa hans smak för exotiska byggnader och föremål. Han beställde också den franska jesuiten Michel Benoist, att designa en serie tidsbestämda vattenverk och fontäner komplett med underjordiska maskiner och rör, för att roa den kejserliga familjen. Den franska jesuiten Jean Denis Attiret blev också en målare för kejsaren. Jean-Damascus sau Sallusti var också hovmålare. Han samdesignade, med Castiglione och Ignatius Sichelbart, slaget koppartryck.
Other architectureEdit
under Qianlong-kejsarens regeringstid byggdes Emin-minareten i Turpan för att fira Emin Khoja, en uigurisk ledare från Turfan som underkastade sig Qing-imperiet som en vasal för att få hjälp från Qing för att bekämpa Zunghars.
ättlingar till Ming-dynastins kejserliga familjRedigera
år 1725 gav Yongzheng-kejsaren en ärftlig markistitel på en ättling till Zhu Zhilian, en ättling till den kejserliga familjen i Ming-dynastin. Zhu betalades också av Qing-regeringen för att utföra ritualer vid Ming-gravarna och införa den kinesiska vanliga vita banderollen i de åtta banderollerna. Zhu tilldelades posthumously titeln” Marquis of Extended Grace ” 1750, och titeln vidarebefordrades i 12 generationer i sin familj fram till slutet av Qing-dynastin. Det har emellertid hävdats att Zhu Zhilian faktiskt inte hade någon relation till den kejserliga familjen alls.
Banner systemEdit
Qianlong-kejsaren inledde en politik för att ”Manchu-fying” det åtta bannersystemet, vilket var dynastins grundläggande militära och sociala organisation. I början av Qing-eran, Nurhaci och Huangtaiji kategoriserade Manchu och han etnisk identitet inom de åtta Banners baserade på kultur, livsstil och språk, istället för anor eller släktforskning. Han Bannermen var en viktig del av Bannersystemet. Qianlong-kejsaren ändrade denna definition till en av härkomst och demobiliserade många Han Bannermen och uppmanade Manchu Bannermen att skydda sitt kulturarv, språk och kampfärdigheter. Kejsaren omdefinierade identiteten på Han Bannermen genom att säga att de skulle betraktas som att ha samma kultur och vara av samma förfäders extraktion som han civila omvänt betonade han kampsidan av Manchu-kulturen och återupprättade övningen av den årliga kejserliga jakten som påbörjades av sin farfar, vilket ledde kontingenter från Manchu och Mongoliska banderoller till Mulan jaktmarker varje höst för att testa och förbättra sina färdigheter.
Qianlong-Kejsarens syn på Han Bannermen skilde sig också från hans farfar när han bestämde att lojalitet i sig var den viktigaste kvaliteten. Han sponsrade biografier som skildrade kinesiska Bannermän som hoppade av från Ming till Qing som förrädare och förhärligade Ming-lojalister. Några av Qianlong-Kejsarens inneslutningar och utelämnanden på listan över förrädare var politiska. Några av dessa åtgärder var inklusive Li Yongfang (av hans motvilja mot Li Yongfangs ättling, Li Shiyao) och exklusive Ma Mingpei (av oro för sin son Ma Xiongzhens bild).
identifieringen och utbytbarheten mellan ”Manchu” och ”Banner people” (Qiren) började på 17-talet. Bannerfolk skilde sig från civila (kinesiska: minren, Manchu: irgen, eller Kinesiska: Hanren, Manchu :Nikan) och termen Bannermen blev identisk med ”Manchu” i den allmänna uppfattningen. Qianlong-kejsaren hänvisade till alla Bannermen som Manchu, och Qing-lagarna sa inte ”Manchu” utan ”Bannermen”.
utvalda grupper av Han-kinesiska bannermän överfördes till Manchu-Banners av Qing och ändrade sin etnicitet från Han-kinesiska till Manchu. Han-kinesiska bannermen av Tai Nikan (watchpost Chinese) och Fusi Nikan (Fushun Chinese) bakgrunder till Manchu banners 1740 på order av Qing Qianlong kejsare. Det var mellan 1618 och 1629 när Han-kineserna från Liaodong som senare blev Fushun Nikan och Tai Nikan hoppade av till Jurchens (Manchus). Dessa Han-kinesiska ursprung Manchu-klaner fortsätter att använda sina ursprungliga Han-efternamn och är markerade med Han-ursprung på Qing-listor över Manchu-klaner.
anti-gun measuresEdit
Solonerna beordrades av Qianlong-kejsaren att sluta använda gevär och istället öva traditionellt bågskytte. Kejsaren utfärdade ett edikt för att silver taels skulle utfärdas för vapen som överlämnades till regeringen.
Kinesisk nobilityEdit
Qianlong-kejsaren beviljade titeln Wujing Boshi (exporteras, exporteras) till ättlingarna till Zhang zai, Fu Shengoch Yan hui.
Manchu-prinsen Abatais dotter var gift med den Han-kinesiske generalen Li Yongfang (Taiwan). Avkomman till Li fick titeln” tredje klassens Viscount ” (sackaros; s sackaros). Li Yongfang var farfars farfarfar till Li Shiyao (Taiwan), som under Qianlong-kejsarens regeringstid var inblandad i transplantat och förskingring, degraderades av sin ädla titel och dömdes till döden; men hans liv skonades och han återfick sin titel efter att ha hjälpt till Taiwan-kampanjen.