aurororna-norrskenet (eller norrskenet) på norra halvklotet och aurora australis (södra ljuset) på södra halvklotet—är lysande naturliga glasögon som kan ses på kvällshimlen, särskilt vid högre breddgrader. Till skillnad från andra fenomen på natthimlen, som meteorer och kometer, är aurororna atmosfäriska fenomen, men vad orsakar dem?
även om auroror förekommer i atmosfären är de resultatet av utomjordiska krafter; dessa krafter är dock inte särskilt främmande. Solens korona—den yttersta delen av solens atmosfär, bestående av plasma (varm joniserad gas) – Driver solvinden (ett partikelflöde av protoner och elektroner) bort från solen. Några av dessa högenergipartiklar träffar jordens magnetfält och följer magnetfältlinjer ner i jordens atmosfär vid norra och Södra magnetiska poler.
jordens atmosfär består mestadels av kväve och syre. När solpartiklarna når jordens atmosfär kolliderar de med kväve-och syreatomer och avlägsnar sina elektroner för att lämna joner i upphetsade tillstånd. Dessa joner avger strålning vid olika våglängder, vilket skapar de karakteristiska färgerna. Kollisioner av solpartiklar med syre ger rött eller grönt ljus; kollisioner med kväve ger grönt och lila ljus.
under perioder med låg solaktivitet—som ofta är förknippade med perioder där solen har färre solfläckar-släpps färre av dessa högenergipartiklar ut från solen, och de skimrande färgplåtarna som karakteriserar jordens aurorala zoner skiftar poleward. När solen är mer aktiv och större mängder plasma bryter ut från solens yta når fler partiklar jordens atmosfär, och aurororna sträcker sig ibland till de mellersta breddgraderna. Till exempel, aurora borealis har setts så långt söderut som 40 kg Latitud i USA. Aurororna uppträder vanligtvis vid höjder på cirka 100 km (60 miles); de kan dock förekomma var som helst mellan 80 och 250 km (cirka 50 till 155 miles) över jordens yta.